Min civiltjänst har börjat i rätt lugna tecken. Kontorsjobb, typ. Men givande har det nog varit hittills. Har översatt en hel del texter, ringt runt till skolor och tagit emot broschyrbeställningar och arkiverat pressutklipp. Kollegerna är trevliga och flexibla. Har inget att klaga på. Civiltjänst på en medborgarorganisation rekommenderar jag varmt.

Sara hade igår lånat Håkan Hellströms skiva Det är så jag säger det. Den kom visst ut för en tid sedan, men jag har inte lyssnat på honom förr. Detta är nog sådan musik som man tröttnar på ganska snabbt, men nu när det ännu låter kanon passar jag på att njuta. Rio de Janeiros karneval möter en yr göteborgare. Jee. Shejk it shejk it.

En anonym aktivistvän raggade med mig till ett Vitryssland-dåd nu inkommande natt. Vi ska sätta upp skyltar mot Vitrysslands diktator Aleksandr Lukashenko runt om i stan. Kalaset börjar typ tre på morgonen. Min aktivistvän har varit smart nog att fixa sig en ledig förmiddag imorgon. Däremot blir det mindre trevligt för mig att arrangera presskonferens i Glaspalatset imorgon bitti. Att kämpa för frihet har sitt pris.

Jag borde typ sova några timmar innan vi går ut och ger torsdagsmorgonens nyuppstigna helsingforsare en liten överraskning. Hoppas det vi gör inte är olagligt.

(När utkommer Gatupolitikens lagar anpassad för Finland?)