Lappträsk. Denna idylliska sjö och kommun in the middle of nowhere. Vackert och så, men ofantligt tråkigt. Lyckligtvis är detta min tredje och sista vecka här, på Lappträsk utbildningscentral. Sitter här och tjänar mitt fosterland. Kan inte annat än tacka min skapare för att min egentliga civiltjänstgöring på Greenpeaces kontor på Stora Robertsgatan antagligen kommer att vara lite intressantare. För tillfället sitter jag i utbildningscentralens adb-sal och surfar på nätet och lyssnar på Ska-P. Mycket annat kan man inte göra här. Det finns ett pingisbord, ett biljardbord, televisioner, Playstations och datorer. Och en sjö. I längden blir det rätt tråkigt. Man orkar inte ligga och läsa varje kväll.

Det finns mycket att förbättra när det gäller värnplikten i Finland. För det första är den rent principiellt diskriminerande på tre olika sätt:
  • Kön (endast obligatoriskt för män)
  • Boningsort (ålänningar befriade)
  • Övertygelse (Jehovas vittnen befriade)
För det andra förekommer det flera brister och missförhållanden när det gäller de praktiska arrangemangen av civiltjänstgöringen (och varför inte armén också, jag är inte i position att uttrycka mig på den punkten). Civiltjänstgöringen är alltför lång (13 månader), att hitta tjänstgöringsplats och bostad blir alltför ofta en omöjlig uppgift för civiltjänstgöraren och utbildningen kunde gärna gå igenom en smärre renovering.

Den fyra (i praktiken tre) veckor långa utbildningen innehåller föreläsningar om bl.a. mänskliga rättigheter, militarism och tolerans, samt valbar utbildning i första hjälp och adb, men programmet kunde fyllas ut ytterligare. I läseordningen ingår sex timmar program per dag. I praktiken har det ytterst sällan varit sex timmar, oftast mycket mindre. Vi har med andra ord en hel del fritid. Dessutom är inte programmet alltid lysande. Blankettinfo m.m. behöver inte nödvändigtvis hållas inför hundra sivare som sitter och talar, läser, sover och lyssnar på musik, och inte visar något intresse för vad som sägs. Ifall man behandlar civiltjänstgörarna som småbarn kommer de även att se till att ansvaret de har över att de fyller i blankett A och infinner sig på plats B vid tidpunkt C ligger på ett småbarns nivå.

På något sätt börjar man tycka att det egentligen är helt okej att civiltjänstgöringen är 13 månader lång. Lusmufaktorn på Lappträsk utbildningscentral är enorm.

Nu har jag tjatat tillräckligt för idag. För omväxlings skull har vi faktist organiserat program ikväll; sähly inne i Lappträsk city och bastu efteråt. Om tre dagar är jag hemma igen. Månne jag inte överlever.