La Vérité

Tisdagsbärs

2006-04-04T23:13:00+03:00

Sitter hos Stobe med Leona och Tuomas och dricker öl och talar allmänt skit. Har inte riktigt hunnit uppdatera min blågg på en tid. Största delen av min fritid går till musikalövningar, har på senaste tiden inte egentligen haft någon fritid alls. Jobb, övningar, sömn, jobb osv. Förvisso ångrar jag inte mitt engagemang fö fem penni. Musikalen kommer att bli fenomenal.

Jag hittade mig en bostad, eller närmare bestämt ett rum. Lägenheten ligger i det natursköna Rönnbacka, som jag inte hade besökt förrän jag tog en titt på bostaden igår. Ser fram emot lite egen frid. Kommer antagligen att mer eller mindre gå i ide. Några bra böcker och nya hörlurar till min mp3-spelare och jag uppnår nirvana. Fanskapet (mina hörlurar) gick sönder häromdagen, de var inte ens särskilt gamla. Köpte dem under vårt festliga Brysselbesök för ett par månader sedan.

Nu måste jag lämna datorn för att vara lite social. Uppdateringarna kommer oftare i fortsättningen.

Trött och nöjd

2006-03-16T16:59:00+02:00

Min arbetsdag börjar lida mot sitt slut. Helt bra har det gått, med tanke på att jag sammanlagt sov cirka tre timmar förra natten.

Vårt dåd gick bra. Vi satte upp munkavlar och plakat på ett tiotal statyer i Helsingfors centrum, inklusive Tre Smeder och Alexandersstatyn (inte på självaste Allu utan på hans polare under honom), mellan tre och fem förra natten. Försöker få hit några snärtiga bilder i något skede. Åtminstone Tre Smeders utsmyckningar var kvar nio på morgonen, då jag åkte till jobbet. Vid tolv lär det ha varit uppstädat där. Synd att vi inte fick någonting på Svinhufvud, riksdagens säkerhetsvakt gormade någonting i en megafon när min aktivistvän hade klättrat upp på den väldiga statyn. Alla på Mannerheimvägen inklusive alla riksdagsmän skulle ha sett det. Nästa gång, får vi väl hoppas.

Imorgon ska jag till skolan, konstigt. Skall förnya provet i finska. Har inte riktigt fiilis att göra så mycket nu... Sova =>

I väntan på morgonrådnaden

2006-03-15T19:44:00+02:00

Min civiltjänst har börjat i rätt lugna tecken. Kontorsjobb, typ. Men givande har det nog varit hittills. Har översatt en hel del texter, ringt runt till skolor och tagit emot broschyrbeställningar och arkiverat pressutklipp. Kollegerna är trevliga och flexibla. Har inget att klaga på. Civiltjänst på en medborgarorganisation rekommenderar jag varmt.

Sara hade igår lånat Håkan Hellströms skiva Det är så jag säger det. Den kom visst ut för en tid sedan, men jag har inte lyssnat på honom förr. Detta är nog sådan musik som man tröttnar på ganska snabbt, men nu när det ännu låter kanon passar jag på att njuta. Rio de Janeiros karneval möter en yr göteborgare. Jee. Shejk it shejk it.

En anonym aktivistvän raggade med mig till ett Vitryssland-dåd nu inkommande natt. Vi ska sätta upp skyltar mot Vitrysslands diktator Aleksandr Lukashenko runt om i stan. Kalaset börjar typ tre på morgonen. Min aktivistvän har varit smart nog att fixa sig en ledig förmiddag imorgon. Däremot blir det mindre trevligt för mig att arrangera presskonferens i Glaspalatset imorgon bitti. Att kämpa för frihet har sitt pris.

Jag borde typ sova några timmar innan vi går ut och ger torsdagsmorgonens nyuppstigna helsingforsare en liten överraskning. Hoppas det vi gör inte är olagligt.

(När utkommer Gatupolitikens lagar anpassad för Finland?)

På tal om ingenting

2006-03-12T22:10:00+02:00

Och där förflöt ett veckoslut igen, vips. Imorgon börjar jag jobba på Greenpeace. Sitter och skriver i Mickes säng, Micke diskar och M.A. Numminen sjunger att han är en gummiboll. Numminen är tuff. Han lär ha livslångt portförbud från Uleåborg till följd av en rätt opryd konsert han höll där för några år sedan.

I skrivande stund använder jag OpenOffice för första gången. Kan nog inte riktigt ännu säga bu eller bä, men så här i början verkar det okej. Testade StarOffice för några sekel sedan, och programmen har nog genomgått en smärre ansiktslyftning sedan dess. Har på känn att det här nog på riktigt är ett alternativ till Microsoft.

Igår hade Saras pappa sextioårsfest på HSS. Var där och hjälpte till lite (drack skumpa och åt kaka i köket). Det var kul.

Nu ska vi äta någonting och hyra en film.

TJ 375

2006-03-04T14:23:00+02:00

Äntligen fri! Efter tre händelsetomma veckor i det natursköna Lappträsk är jag äntligen hemma i Helsingfors för en längre tid framöver. Bilar, oljud och fågelinfluensa, välkommen till (semi)storstaden! Ändå skulle jag inte byta ut det mot någonting annat just nu. Att bo i Helsingfors är ett privilegium.

Vilken slö känska jag har, har liksom inte lust att alls stiga upp och bege mig någonstans. Ändå borde jag gå till Kamppi för att slåss med de som sålde mig min dator (den har mindre arbetsminne än vad den borde ha) och efter det ta mig till Skatudden för att se på miljöpolitiska filmer. Men här sitter jag i pyjamas och dricker te.

Äh, nu sticker jag. Ursäkta, alla trogna fans, men det blev ingen existentiell diskussion den här gången (heller).

En garde!

2006-03-01T17:01:00+02:00

Oj oj oj. Har varit på en obligatorisk promenad runt Lappträsk (sjön), har alltså klampat ute i snön med mina sneakers i två timmar och tjugo minuter. Eget fel.

Är ofantligt trött. Det är sällan en stadsbo som jag går ut i naturen, och de få gånger jag faktist gör det (oftast inte frivilligt) brukar jag övertyga mig själv om att jag minsann ska ta mig i kragen och börja röra mig utomhus oftare. As if.

Min vän Tuomas utmanade mig här för en tid sedan. Utmaningen löd som följande:

Tehtävänanto: paljastan viisi omituista tapaani. Tämän jälkeen valitsen seuraavat viisi ihmistä, jotka haastan tekemään saman perästä. Heidän tulee myös kirjoittaa nämä säännöt merkintäänsä. Linkitän haastamani ihmiset tämän merkinnän loppuun ja käyn ilmoittamassa heidän kommenttilaatikkoihinsa haasteesta ja tästä merkinnästä.

På svenska blir det ungefär:

Uppgift: jag avslöjar fem underliga vanor jag har. Efter detta väljer jag följande fem personer som jag inbjuder till samma utmaning. De bör även skriva dessa regler i sitt inlägg. Jag länkar till dem som jag utmanat i slutet på detta inlägg och meddelar i deras kommentarlådor om utmaningen och om detta inlägg.

Alltså:

Wikipedia. Oräkneliga är de timmar jag spenderat på att dra nytta av hypertext. Fantastiskt.
Nya böcker. Jag börjar på nya böcker titt som tätt, utan att läsa ut de redan påbörjade. Har runt tio böcker på hälft för tillfället. Rätt irriterande.
Olika åsikt. Jag njuter av att vara av olika åsikt än den som jag diskuterar med. Vissa tycker att det är störande, vilket säkert ibland är fallet, men jag tycker att det är konstruktivt och för det mesta bara gör diskussionen intressantare.
Ambivalent. Jag har jävligt svårt att bestämma mig. De allra trivialaste valsituationerna, som att köpa glass, kan bli stora dilemman för mig. Detta kan i.o.f.s. vara positivt, köpte nämligen en ny dator förra fredagen, och jag ångrar mig redan enormt att jag köpte just en sådan (HP-laptop). Hatar PC:n. Vill ha en iBook. Skall försöka byta ut mitt inköp.
Brittisk musik. Jag lyssnar rätt mycket på brittisk musik. När jag funderat på det nu på senaste tiden har jag kommit underfund med att det inte alltid nödvändigtvis är musiken eller orden som får mig att gilla vad jag hör, utan accenten på sången. Typ Sex Pistols, Blur, The Streets och Arctic Monkeys.

Jag utmanar: Aatos, Anni, Kartsu, Malin och Stobe.

PS. Och när får vi 11 000 människor ut på gatorna?

Brev från nollpunkten

2006-02-28T17:23:00+02:00

Lappträsk. Denna idylliska sjö och kommun in the middle of nowhere. Vackert och så, men ofantligt tråkigt. Lyckligtvis är detta min tredje och sista vecka här, på Lappträsk utbildningscentral. Sitter här och tjänar mitt fosterland. Kan inte annat än tacka min skapare för att min egentliga civiltjänstgöring på Greenpeaces kontor på Stora Robertsgatan antagligen kommer att vara lite intressantare. För tillfället sitter jag i utbildningscentralens adb-sal och surfar på nätet och lyssnar på Ska-P. Mycket annat kan man inte göra här. Det finns ett pingisbord, ett biljardbord, televisioner, Playstations och datorer. Och en sjö. I längden blir det rätt tråkigt. Man orkar inte ligga och läsa varje kväll.

Det finns mycket att förbättra när det gäller värnplikten i Finland. För det första är den rent principiellt diskriminerande på tre olika sätt:

Kön (endast obligatoriskt för män)
Boningsort (ålänningar befriade)
Övertygelse (Jehovas vittnen befriade)

För det andra förekommer det flera brister och missförhållanden när det gäller de praktiska arrangemangen av civiltjänstgöringen (och varför inte armén också, jag är inte i position att uttrycka mig på den punkten). Civiltjänstgöringen är alltför lång (13 månader), att hitta tjänstgöringsplats och bostad blir alltför ofta en omöjlig uppgift för civiltjänstgöraren och utbildningen kunde gärna gå igenom en smärre renovering.

Den fyra (i praktiken tre) veckor långa utbildningen innehåller föreläsningar om bl.a. mänskliga rättigheter, militarism och tolerans, samt valbar utbildning i första hjälp och adb, men programmet kunde fyllas ut ytterligare. I läseordningen ingår sex timmar program per dag. I praktiken har det ytterst sällan varit sex timmar, oftast mycket mindre. Vi har med andra ord en hel del fritid. Dessutom är inte programmet alltid lysande. Blankettinfo m.m. behöver inte nödvändigtvis hållas inför hundra sivare som sitter och talar, läser, sover och lyssnar på musik, och inte visar något intresse för vad som sägs. Ifall man behandlar civiltjänstgörarna som småbarn kommer de även att se till att ansvaret de har över att de fyller i blankett A och infinner sig på plats B vid tidpunkt C ligger på ett småbarns nivå.

På något sätt börjar man tycka att det egentligen är helt okej att civiltjänstgöringen är 13 månader lång. Lusmufaktorn på Lappträsk utbildningscentral är enorm.

Nu har jag tjatat tillräckligt för idag. För omväxlings skull har vi faktist organiserat program ikväll; sähly inne i Lappträsk city och bastu efteråt. Om tre dagar är jag hemma igen. Månne jag inte överlever.

Finland-Sverige 2-3

2006-02-26T18:02:00+02:00

Aj aj aj. Så jävla typiskt. Vi klarar av alla utom svenskarna. Hockeyturneringen i Turin 2006 var Finlands, utan tvekan. Ingen presterade lika bra som vi. Men när det verkligen gällde, i matchen om det olympiska guldet, en medalj som legat utom räckhåll för finnarna och som tills vidare ännu gör det, är vi helt vilse. Det tar ont att tänka på det, särskilt när svenskarnas väg till final innehöll ett rätt osportsligt element; nämligen den avsiktliga förlusten mot Slovakien.

Jag använder pronomenet "vi" avsiktligt. Finlands hockeylandslag spelade in sig i Finlands folks hjärtan på ett sätt som aldrig förr skådats. Inklusive mitt. Jag följer sällan med idrott. Endast den på toppnivå intresserar mig. VM i ishockey följer jag med, visserligen ibland endast med ena ögat. Fotbolls-VM är ju högklassig underhållning även för den ovigde. Olympiska spelen brukar jag inte visa intresse för, säkert av den anledningen att lagsport är den enda idrott man kan njuta av att följa med, och den enda olympiska sporten som duger är ishockey (inbitna curlingfans får fritt visa sitt missnöje). Finland brukar inte vinna.

Nu hade vi dock ett vinnarlag av tuff kaliber. De spelade fruktansvärt bra. Gruppspelet var felfritt. Kvartsfinalen mot USA var en riktig rysare. Semifinalen mot Ryssland var underbar. Finalen mot Sverige var en flopp. Finland spelade mycket sämre än tidigare. No can do. Nästa gång tar vi dem. Om det någonsin blir en nästa gång.